Knappt hade jag gått ifrån dem, så fann jag min älskade. Jag höll honom fast och släppte honom inte, förrän jag hade fört honom till min mors hus, till hennes kammare som fött mig.
Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ----
Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i hennes kammare som fött mig.
Knappt var jag förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep honom och släppte honom inte förrän jag fört honom in i min mors hus, in i kammaren hos henne som fött mig.
Strax efteråt fann jag honom och höll honom fast. Jag släppte honom inte förrän jag hade fört honom till mitt barndomshem, till den sängkammare där jag föddes.